Tibromodellen visar området runt järnvägsstationen i Tibro som det såg ut från början av förra sekelskiftet och fram till ungefär 1960-70-talen. Den är ett viktigt tidsdokument över tiden då Tibro växte fram som tätort efter första världskriget.

Karl-Erik Elfström påbörjade sitt arbete med modellen 1984 och har sedan byggt till den i omgångar. Modellen består idag av cirka 50 hus, allt ifrån Borgs café, Larssons tidningsaffär och Carlboms till Frydéns och korvkiosken.

Modellbyggaren har, när det har varit möjligt, använt sig av ritningar och flygfotografier för att få de rätta proportionerna och utseendet på hus och gator. Husen är tillverkade av baltzaträ. Till takteglet har uppblött kartong använts och träd och buskar är gjorda av ståltråd, grenar, garn och mossa.

Viktigt tidsdokument

Karl-Eriks modell visar ett Tibro som var, och kunde ha varit. På 1960-1980-talet revs etappvis stora delar av det som syns i modellen. Många Tibrobor saknar det gamla centrum som ersattes av det nya efter byggnationen av järnvägsundergången, kommunhuset och vårdcentralen.

Många av husen i modellen har originalutseende från den första tiden då Tibro som tätort växte fram på allvar efter 1:a världskriget. Den är ett unikt tidsdokument över den första tiden i det moderna Tibro.

Stark vilja till modernisering

Ombyggnationen av Tibro centrum skedde på grund av Tibros starka möbelindustri och den framtidsoptimism som genomsyrade Sverige under efterkrigsåren. Pengar fanns i kommunen, och viljan att modernisera var stark. Tanken att nytt var bättre sågs då nästan uteslutande som självklar. Det influerade så klart dåtidens beslutsfattare starkt. Tanken var till och med att Tibro skulle bli stad på 1950-talet, men det blev aldrig riktigt så. Därav namnet Stadsparken på Smulebergs gamla utmarker.

Andra kommuner såg med viss avund hur man moderniserade Tibro centrum i en rasande fart, men med tiden skulle till exempel Hjo skatta sig lyckliga över att de bevarade sin gamla stadskärna, som idag är ett omtyckt besöksmål.