Takkronan i Ransbergs skola - äkta trähantverk av elever på Tibro Hantverksakademi

Naturen, trähantverkstraditionerna i Tibro och sägnen om jätten Rane har satt sin prägel på både formen och inredningen av Ransbergs skola. I skolans hjärta, gradängtrappan, hänger en iögonfallande takkrona som kommit till genom ett samarbete mellan arkitekten Mark Sevedstam och elever på Tibro hantverksakademi. I början av januari besökte Mark och elever och lärare från Tibro hantverksakademi för att se takkronan på plats och berätta hur den kom till. Mark, eleverna Mathilda Björkholm, Ida Svensson, Malvina Ahlgren och Amanda Marsfjell och bildhuggeriläraren Krister Grahn diskuterar utformningen av takkronan vid trappan: "Det är ju liv och fart i den," konstaterar Krister. "Ja verkligen. Ni har ju fångat det jättebra," svarar Mark. Han fortsätter: "Och det är väl någonstans temat vi skulle fånga upp. Det som jag hörde om trappan och det den hänger över var ju att det skulle symbolisera mossa och trä och att den skulle vara den skogskänslan." Kommunikatören Christina Froh och Mark Sevedstam sitter tillsammans i trappan. Mark fortsätter berätta om förutsättningarna inför tillkomsten av takkronan: "Det har varit en tanke, vad jag har förstått, från början att framhäva det historiska i Tibro och det trähantverk som finns i kommunen och som har funnits under längre tid och ta upp det i skolan så att man får en känsla av det lokala och förankra det." "Och om man nu tittar på den här lampan, den här takkronan, så lyfter den ju verkligen fram hantverket på ett väldigt påtagligt sätt. Kan du berätta hur den är gjord och varför den ser ut som den gör? frågar Christina. "Jag fick i uppdrag att ta fram en design på den här armaturen. Och vi hade från början med att hantverksakademin skulle bygga den här armaturen. De förutsättningarna var ju väldigt givande att ha med från början att kunna arbeta med. Min tanke var väl, i ett rum med platta väggar och så, att skapa någonting som ger en annan typ av dynamik, och mer liv och rörelse i rummet och någonting som kanske barnen kan minnas och hitta nya detaljer i under tiden som de går här. Någonting som det händer mycket i, samtidigt som det ger någon typ utav naturligt lugn i den här salen," berättar han. "I våras, då träffade du... Var det lärare och elever från början eller bara personal på Tibro Hantverksakademi?" frågar Christina. "Det var väl lite både och. Jag fick kontakt med rektor och personal där och så var jag på ett studiebesök. Så när jag träffade eleverna där och de berättade om hur de arbetar och vad de arbetar med och när jag såg deras arbeten så kom det upp helt nya tankar. Efter det så gick jag hem och skissade på något annat än de tankarna jag hade från början. Mer utifrån det jag hade sett på skolan," klargör Mark. "Och vad är det vi ser? Du har en modell här", säger Christina. "Precis. Det här var väl min första skiss då. Så då började jag och istället för att skissa på papper så fick jag väl en tanke på något som skulle vara ganska levande och skapa en rörelsekänsla", säger Mark. Han fortsätter: "När jag hade fått upp konceptet i huvudet för hur jag ville ha tanken så löste det sig ganska snabbt. Jag gjorde väl några modeller kanske innan den här, men ganska snart kom jag fram till den här formen med tanken om fanér som man kunde böja på olika sätt och skapa ett liv och löv och fåglar och skapa den här skogskänslan. Men också skapa något som ger lite mer liv och karaktär åt rummet. och det här var ju den modellen som jag tog med mig och som också har funnits på hantverksskolan också senare." Nu berättar Mark om vad eleverna har utgått från när den skapat takkronan: "Efter den här modellen så har jag också tagit fram mer ritningar med mått och 3D-modeller i datorn. Men de har ju hela tiden utgått från den här pappmodellen då." Han visar Christina 3D-modellerna och ritningarna i mobilen: "Här ser vi då rummet i sektion för att få en känsla för storleken och här är modellerna som jag har ritat upp i ett 3D-program för att få en känsla för storlek, form och färger och rörelsen och formen på fåglarna. " "Och det var medvetet också att du ville få ett ljusspel så att säga i rummet också?" frågar Christina. "Ja men precis. Även om det ni ser här är en ritning med mycket mått på så har ju det ändå varit som en förlaga för eleverna på hantverksskolan. Men jag har ändå försökt säga att det här är ett underlag som vi tittar på och försöker få med känslan som vi vill ha på ett ungefär. Sedan har ju de sina egna sätt att arbeta på. De har sina egna personligheter i sitt skapande och så alla detaljer och sådant är ju framtagna av eleverna själva. Sedan har vi diskuterat lite med färger och olika träslag under tiden. Men det är som ett koncept och sedan så har de gjort det till sin grej," framhåller Mark. Nu får vi ta del av en diskussion om karaktären på eklöven i takkronan mellan Mark och hantverkseleverna nedanför trappan: "De hänger ju ihop i ett sammanhang. Det är ju löv som alla är levande. Det är så roligt att man kan se personligheterna i dem," menar Mark. "Ja precis. Det som är spännande är att man kan se vem som har skurit olika löv. Det är väldigt olika uttryck mellan olika elever", säger bildhuggerieleven Mathilda Björkholm. "Fast det är ju inte direkt något konstigt med det," bryter Mark in. "Nej, nej," fortsätter Mathilda. De är blandade hejvilt på grenarna där men kommer man tillräckligt nära och har dem bredvid varandra..." "De har plockat löv från en ek och ritat av," inflikar bildhuggerieleven Ida Svensson. Christina Froh sätter sig tillsammans med hantverkseleverna Mathilda, Ida, Malvina och Amanda Marsfjell och bildhuggeriläraren Krister Grahn i gradängtrappan. "Nu har du, Krister Grahn, som är lärare på Tibro Hantverksakademi, och ett antal av eleverna som går där tagit plats i trappan i nya Ransbergs skola för att berätta lite grann..," säger Christina. Hon konstaterar vidare: "För det är ni som har skapat den här takkronan som finns över oss?"" "Ja, eleverna har skapat den. Jag har varit med och väglett lite och guidat men det är eleverna som har tillverkat sakerna som vi ser däruppe," svarar Krister. "Kan du bara berätta lite grann hur det här projektet projektet kom till, hur det blev verklighet? "frågar Christina. "Ja, frågan kom till oss om vi ville göra ett skarpt uppdrag. Vi har, framförallt bildhuggarna, har en kurs som heter externa uppdrag och vi hade inte fyllt den med något den här terminen som har gått. Då kom frågan om vi ville vara inblandade i ett projekt att göra en ljusarmatur till Ransbergs nybyggda skola," berättar Krister. Han fortsätter: "Då fick vi träffa arkitekten Mark som kom till skolan. Först på ett studiebesök för att se vad vi hade för möjligheter och sedan så återkom han med en modell och lite skisser som vi fick titta på. Det kändes görligt. Det såg spännande ut. Det såg ut att vara ett väldigt bra projekt, så vi sa att vi provar och kör. Sedan började vi med det direkt efter sommaren. Och ja, vi har jobbat en stor del av hösten med det här uppdraget. För någon månad sedan var vi här och hjälpte till att montera ihop lampan på plats och sedan så har den satts upp här nu då." "Ni har ju då varit med och gjort det här fantastiska konstverket som jag skulle vilja kalla det. Det är ju många olika typer av hantverk. Kan ni berätta lite grann om vad det är vi ser här?" frågar Christina. "Ja, det är ju ett samarbete med både trähantverkarna, som har böjt fanér och fått det här livet i själva ljuskronan, och vi på bildhuggeriet som har gjort fåglarna och eklöven. Och sedan så har de hamnat på förgyllningen där de har förgyllt dem. Så det är tre olika avdelningar som har varit inblandade," klargör Ida. "Ni fick ju en förlaga att jobba utifrån. Hur tog ni er an uppdraget med det som grund?" frågar Christina. "Vi delade upp uppgifterna så att två personer gjorde varsin fågel och så gjorde vi andra eklöv. Så hade vi eklöv i olika storlekar. Vi fick först rita fram eklöv, som vi tog inspiration från eklöv utanför Tibro Hantverksakademi," säger bildhuggerieleven Malvina Ahlgren. Hon fortsätter: "När var och en hade fått fram sitt perfekta löv så fick vi göra mallar av det. Sedan har vi lånat varandras mallar för att såga ut våra olika modeller." Christina vänder sig till trähantverkseleven Amanda Marsfjell: "Du är ju då trähantverkare. Hur har du varit involverad i det här skolprojektet? Du har gjort mer saker har jag förstått, inte bara takkronan. Vi kan börja med takkronan..." "När vi hade ett möte med Mark så fick jag se en 3D-modell , där jag mer än då jag sett de ritningar på papper tidigare, fick en känsla av hur takkronan skulle upplevas. Först så tog vi ut alla former och ungefärlig storlek på dem. Sedan byggdes det mallar och så har vi pressat fanér, sågat ut i det färdiga fanéret med formerna i det, putsat och målat kanter och sedan ytbehandlat det," berättar Amanda. "Vad är det för typ av fanér?" frågar Christina. "Det är olika fanér. Det är mahogny, valnöt och bok. Och sedan är det karbon emellan. Så det är tre lager fanér som har pressats ihop till formerna som är i lampan," klarlägger Amanda. "Sedan finns det lite andra saker här också som du har varit involverad i. Berätta," uppmanar Christina. "Jag och de andra från trähantverkssidan har gjort lådorna som sitter i trappan här. Vi har handzinkat dem och alla andra delar som sitter i," upplyser Amanda. "Vad säger ni om det här projektet då? Hur har det varit?" frågar Christina. "Jätteroligt," säger Ida. "Ja, verkligen," säger Amanda. Hon fortsätter: "Jag tycker att det har varit jättehäftigt att få vara med och förverkliga en vision som någon annan har och att sedan se slutresultatet. Jag är också väldigt stolt över oss." "Det är första gången som jag ser den i varje fall när den sitter uppe och får se slutresultatet på riktigt och det är ju riktigt häftigt," menar Ida. "Det jag tycker är spännande det är att ni på något vis tar det här gamla hantverket och gör någonting eget, något nytt av det. Är det någonting som ni jobbar med medvetet på skolan över huvud taget när ni lär er de här hantverken?" frågar Christina. "Jag tror att det är något som vi gör i alla våra projekt hela tiden," säger Amanda. "Ja, men så är det ju," inflikar Krister. "Vi lär oss sätta vår egen prägel på saker och ting," fortsätter Amanda. "Jag tänker, är det inte så hantverk funkar," inflikar Mathilda, vilket får alla att skratta gott. Krister utvecklar resonemanget: "Det är ju just att vi använder de traditionella teknikerna på skolan som vi lär ut och försöker uppmuntra och på alla sätt få våra elever att göra, hur ska man säga, ny konst med de gamla teknikerna kan man väl säga, nya skapelser så. Det är ju både utmanande och spännande. Och framförallt är det ju ett sätt att få hantverket att överleva, att det finns kvar." "Är ni nöjda med resultatet?" frågar Christina. "Ja, verkligen," säger Ida och de andra eleverna instämmer. "Ja, absolut," säger Amanda. "Det är helt otroligt. Ett fantastiskt resultat. Jag är jättestolt över mina elever," fastslår Krister.