Sagan om klådan i lådan

Telefon
0504-18250

Besöksadress
Gymnasiegatan 29

Öppettider
Öppet Mån, ons, fre 10-16, Tis o tors 10-19

Postadress
543 32 Tibro

Mystiskt innehåll i en uppfunnen låda...

Det var en gång en liten fransk by vid havet. Där bodde Emanuelle som var dotter till ett fiskarpar. Hennes bäste vän Pierre var föräldralös och bodde på barnhemmet. Ibland var de ute på havet och dök. Eller så byggde de kojor i skogen. De älskade att leka.

En dag gick de på stranden. Då fick Emanuelle syn på något.
   ”Men vad är det där”, sa hon och pekade på en låda som flöt i vattenbrynet.
Det var inte helt ovanligt att det sköljdes upp saker efter stormar. Men det hade inte varit någon storm på flera veckor. Barnen släpade upp lådan en bit på stranden.
   ”Vi öppnar den”, sa de i mun på varandra.
Lådan var låst med ett väldigt underligt hänglås. Emanuelle tog en hårnål och lyckades dyrka upp det. Barnen hjälptes åt att bända upp locket. När de stirrade ner skakade Pierre på huvudet.
   ”Den är ju tom?”
Han satte ner handen och kände efter på botten. Lådan verkade verkligen tom. Barnen gick snopna tillbaka mot byn. Då började Pierre att vrida sig och klia sig på armarna.
   ”Vad gör du”, frågade Emanuelle. ”Har du fått löss?”
   ”Jag vet inte”, svarade Pierre. ”Det kliar mer och mer!”
   ”Kom”, sa Emanuelle och drog honom med sig. ”Vi går till doktorn.”

När de kom till doktorn satte han Pierre i en stol vid en stor lampa.
   ”Jaha du”, sa han och plockade fram en spray han sprutade över pojkens armar. ”Det där ska nog döda det som biter dig ska du se.”
   ”Nu kliar det ännu mer”, jämrade sig Pierre. ”Det svider!”
Då smorde doktorn in armarna med en smörja.
   ”Nu sa ska du se att … ”
   ”Det blev ännu värre”, skrek Pierre.
Doktorn tog ett stort förstoringsglas och tittade närmare på ena armen.
   ”Men vad i hela världen är det här”, sa han och ryggade tillbaka.
   ”Vad är det”, frågade Emanuelle.                    
   ”Titta själv”, sa doktorn och gav henne förstoringsglaset.
Emanuelle tittade på Pierres arm. Det var helt overkligt. Där kunde hon se små …

 

©Jan-Erik Ullström